Arbetande maskör och attributmakare inom film, reklam och teater som risar, rosar, analyserar och funderar över allt och inget...Välkomna till min blogg, enjoy!
Fick en påringning för några veckor sedan av Kuriren som ville värva mig till deras nya koncept "Plus i kanten". Plus i kanten kommer vara i helgbilagan fram till midsommar, och jag och två till kommer tipsa och rosa olika saker som hela Norrbotten kan ta del av! Och nu kommer även ni utanför Kurirens radie kunna ta del av Pluset i kanten eftersom jag lägger ut alla på min blog!
Första pluset var föra helgen i sammanband med att Kuriren fyllde 150 år, och i dag kom andra omgången i dagens helgbilaga!... Enjoy!
Lemmy fick spela i min hemstad, flirta och kasta plektrum på mig, LUCKY HIM! ;P
Igår kväll var Mötorhead på finbesök i Luleå stad! Man kan inte annat än ta av sig fiktiva hatten vid blotta tanke på att Lemmy fyller 66 år nu på julafton, men ändå står stadigt i sina boots och i sina svarta tights! Jag skulle överdriva om jag sa att de hört till mina stora idoler, men jag har en stor respekt för Lemmy som rockikon, och nog har de en hel del bra musik i bakfickan! Så självklart var man tvungen att delta då rocklegenderna är i stan!
Mötorhead levererade genom att helt enkelt vara Mötorhead! Jag stod längst fram i publikmassan och hade antagligen bland de bästa vyarna mot scenen...Men tyvärr tyckte jag att ett slutsålt Pontus inte funkade som lokal, golvet svajade, det var dåligt ljud, dåligt ljus och på tok för låg scen! Så jag tyckte det var strongt av rockgubbarn att hålla andan uppe och att de "bjöd på sig själva", trotts att de var i "lilla Luleå i en liten sporthall"! Lemmy och Phil flirtade och manade på publiken och Mikkey höll trummorna varma...Helt klart värt slantarna!
Rolf Degerlund som sin roll som vaktmästaren. Foto tillhörande Blåfilm!
Igår satte vi igång med kortfilminspelning!
Blåfilm och Filmgården står för teknik, och Martin Åhlin står för manus och regi.
Rolf Degerlund är huvudrollen och spelar en vaktmästare som jobbar i en fallfärdig övergiven skola "där allt inte står rätt till".
Jag kommer inte berätta så mycket mer eftersom filmen inte haft premiär, men kan i alla fall bjuda på en bild som Blåfilm redan släppt. Det blir en tredagars inspelningsperiod och förhoppningsvis har den redan premiär i februari!
Kan man lära sig av andras misstag? Jag ramlade över en blogg som hade delats på Facebook idag.Mannen som äger bloggen har jobbat inom äldrevården i många år och har även stått vid sina föräldrars dödsbädd. Utifrån de bikter han hört så har han nu skrivit en lista på de mest återkommande livsbesluten som de döende ångrar. Jag tyckte det var en bra lista som jag gärna vill sprida vidare. Jag har alltid tyckt att det är så otroligt tragiskt att det är så många som inte stannar upp och tänker över sitt liv fören olyckan är framme. Jag har strävat efter förbättring på samma och liknande punkter på daglig basis i flera år. Jag kan inte påstå att jag har en "perfekt" tillvaro på någon av punkterna, men jag tror inte någon lever ett "perfekt" liv. Jag tror för egen del att det viktigaste är att man aktivt strävar efter att hela tiden bli bättre på dess punkter, och baka in det i vardagen så gott man kan. Så att man i alla fall kan säga "Jag gjorde mitt bästa" då dagarna börjar bli räknade.
The Five Regrets
1. I wish I’d had the courage to live a life true to myself, not the life others expected of me.
When people realize that their life is almost over and look back
clearly on it, it is easy to see how many dreams have gone unfulfilled.
Most people had to die knowing that it was due to choices they had made,
or not made. From the moment that you lose your health, it is too late. Health brings
a freedom very few realize, until they no longer have it.
2. I wish I didn’t work so hard.
This came from every male patient that I nursed. All of the men I
nursed deeply regretted spending so much of their lives on the treadmill
of a work existence.
3. I wish I’d had the courage to express my feelings.
Many people suppressed their feelings in order to keep peace with
others. As a result, they settled for a mediocre existence and never
became who they were truly capable of becoming. Many developed illnesses
relating to the bitterness and resentment they carried as a result.
4. I wish I had stayed in touch with my friends.
Often they would not truly realize the full benefits of old friends
until their dying weeks and it was not always possible to track them
down. Many had become so caught up in their own lives that they had let
golden friendships slip by over the years. There were many deep regrets
about not giving friendships the time and effort that they deserved.
Everyone misses their friends when they are dying.
5. I wish that I had let myself be happier.
This is a surprisingly common one. Many did not realize until the end
that happiness is a choice. They had stayed stuck in old patterns and
habits. The so-called ‘comfort’ of familiarity overflowed into their
emotions, as well as their physical lives. Fear of change had them
pretending to others, and to their selves, that they were content. When
deep within, they longed to laugh properly and have silliness in their
life again.
Jag fick ett extrajobb att göra en vätte till en sagovandring som kommer hålla igång varje advent, både i år och eventuellt kommande år. Ni med barn borde verkligen inte missa tillfället att träffa naturväserna i gammelstaden nu kring jul!
Så jag lägger ut lite tillverkningsbilder och det färdiga resultatet! Tyvärr hade jag jätte lite tid på mig eftersom den skulle hinna bli klar innan första advent, så jag hade sammanlagt bara tre dagar för hela dockan.
Work in progress (ej färdig)
*Först skulpterar jag upp ansiktet i lera på en stomme. När jag är nöjd med utseendet gjuter jag in det i en 2 delad gipsform så att jag får ett negativ. i negativet kan jag sedan gjuta upp huvudet i ett nytt, lättare mer hållbart material. denna gång blev det latex!
*Kroppen fick 11 rörliga och ställbara leder, eftersom önskemålet vara att den skulle kunna ställas i olika poser, stå själv och sitta själv. Så det viktiga var hållbarhet, rörlighet, balans, lätthet och stabilitet...faktorer som inte alltid går hand i hand. Men det blev en trästomme med betongskor, tvinnad ståltråd till fingrar och handleder, och muttrar till övriga leder.
* Kroppen fick sedan tygkuddar på mage, bröst och rumpa för att fylla ut kläderna. Kläderna är en kombination av omsydda barnkläderna från Röda korset, och hemmasytt. Vätten fick även en egen tom säck, för han har nämligen tappat bort tomtens alla paket (som människobarnen skall hjälpa han att hitta). Huvudet fick en grundfärg i latexen, men detaljerna målas på i efterhand, jag använde akrylfärg blandat med pros-aid.
Ja.... och väldigt kortfattat, sedan har man sin karaktär! Jag hade omröstning om namnförslag på Facebook och namnet Gulp kammade hem guld...Tack Bruno Öqvist för det namnförslaget!
Gulp hälsar på en av mina andra kreationer i skogen!
Eat grub! Jag och larven Fritz... dessutom har jag fina örhängen som fina Lisa Liljedahl köpte i London <3
Larven Fritz i pumpaland!
Nu efter att ganska många har klagat på att jag numera så sällan lägger upp "egna projekt" så skall jag försöka ta mig i kragen och inte bara lägga ut jobb utan även det jag pysslar med mellan... Som många vet så blir jag som en papegoja som drar av sina egna fjädrar av tristess om jag inte får pyssla med något kreativt. Därför sitter jag oftast med en lerklump eller en bit tovad ull eller skissblocket i högsta hugg om inget annat pockar på min uppmärksamhet. Senaste projektet blev en spontanskulpterad larv under en håltimme på teatern, som jag sedan göt upp i silikon och punchade in lite hår i.
Fick en påringning för några veckor sedan av Kuriren som ville värva mig till deras nya koncept "Plus i kanten". Plus i kanten kommer vara i helgbilagan fram till midsommar, och jag och två till kommer tipsa och rosa olika saker som hela Norrbotten kan ta del av! Och nu kommer även ni utanför Kurirens radie kunna ta del av Pluset i kanten eftersom jag lägger ut alla på min blog!
